dag ut å dag in, vecka ut å vecka in, år ut å år in, liv in å liv ut....

Varför känns Allt så enformigt för..??
-Jo, kanske för att det är så, blondie...ååh, så trött ja är påt..blir aldrig nån förändring, händer inget kul...förutom vissa helger det kan hända roliga grejjer, men annars är fan allt lika tråkigt å grått som vanligt..


Men ändå sitter jag här som vanligt å beklagar mej för att allt känns så tråkigt....kanske dax att ta tag i det..men det känns som det kan bli svårt att göra det ensam.

Jag är fan ung och orkar inte känna mej äldre än vad jag är...det gör jag pga. att jag måste ta ett så stort ansvar, ett ansvar som de flesta vuxna gör...jobbar, betalar räkningar, tvättar, diskar å bla bla blaa..å det värsta är att jag vet att jag alltid måste göra det framöver....om man inte råkar vinna någon miljard, eller gifta sej lyckligt lottade...som om det skulle hända mej..nä...

..det har ofta varit så med mej...nära målet, men aldrig kommit dit....Vad gör jag för fel..??
..är det bara mej det är fel på.?

Jag har många tankar och mål i mitt liv som jag skulle kunna göra vad som helst för att få uppfylla...undrar om något av dem någonsin kommer att slå in?
..jag gör det enkelt för mej och låter ödet bestämma vad som händer med mej...



what's goes around, comes around..

sov gott.

2 olika personer i samma kropp

..den ena säger åt mej att skärpa mej, medans den andra vill att jag ska lära av mina misstag...just nu vet jag faktiskt inte vem jag ska välja...känns som jag aldrig kommer lära mej.

Den ena vill bara vara för sej själv och stänga ute verkligheten, medans den andra inte vill annat än att känna trygghet och gemenskap..

..den ena är en egoistisk idiot, och den andra vill inget annat än att andra ska må bra...

den ena skriker på hjälp, medans den andra vet att jag kan klara mej själv....frågan är hur länge man klarar av allt ensam..

Det som är det svåraste för mej är att veta i vilken situation de olika delarna ska användas.